Andrew hittar hem

Residence
Nummer 5 2003

Av Klas Ericson

Äntligen kan Stockolms bästa antikbutik visa allt


Från Wagenfelts mjölktillbringare kommer en så strid ström att det mesta missar kaffekoppen och rinner ut på bordet.

- Det är Bauhaus, den borde faktiskt vara mer funktionell trots att den ser lite klumpig ut, säger Andrew Duncanson med mild irritation.

- Tanken var att den skulle vara designad som ett labbglas, tungt och tåligt. Men det här problemet dyker alltid upp så fort vi ska dricka kaffe, den är faktiskt aningen misslyckad. Om vi bortser från det lilla missödet, och att tillbringaren inte håller vad den lovar, har vi egentligen hela affärsidén för hans möbelbutik Modernity i den fromuleringen. Nästan allt i butiken ser ärligt talat ganska obekvämt ut men visar sig i själva verket vara extremt funktionellt.

Som stolen San Luca, designad av bröderna Castiglione.

- Formen är helt vansinnig, otroligt driven. Men den är väldigt bekväm. I somras flyttade Modernity från Gamla stan till en helt ny lokal vid Östermalmstorg. Från ett litet kryp-in till 170 kvadratmeter.

En av landets mest uppskattade designbutiker fick äntligen en passande lokal med ett riktigt showroom. Det är inte längre nödvändigt för Andrew Duncanson att förevisa bra form från en källare.

- Jag la märke till den här lokalen redan för fyra år sen och har tjatat på ägarna sen dess. De bad mig att sluta höra av mig, men jag gav mig inte.

Flytten gick snabbt. Modernity tog över lokalen och öppnade igen inom tio dagar. - Det var ett gammalt kafé där mycket behövde göras om. Min svärmor ansvarade för att för att hantverkarna höll tidtabellen.

Sibyllegatan har blommat upp som ett stråk för formintresserade, Asplunds ligger kort därifrån liksom flera mindre butiker. Och Modernity har bästa läget, mitt emot T-banan.

- Och kolla, övergångsstället går rakt fram till dörren som en liten randig matta, säger Andrew.

Snyggt och effektivt. Kunderna strömmar till – även om det inte blir lika mycket turister som i Gamla stan.

- Här kan jag i stället sprida min vision och visa upp sånt som sällan syns i Sverige. Jag tycker det är trist med bara skandinaviska formgivare. Jag blandar. Italienskt, franskt och amerikanskt. Jag visar gärna saker som inte tidigare setts i Sverige. Till exempel Gerrit Ritveldts Zig-zag-bord. Folk känner till stolen men bordet som hör till är extremt sällsynt. Dessutom är ju keramik det som ligger mig närmast om hjärtat, och nu kan jag äntligen exponera alla föremål på en gång.

ANDREWS EGNA FAVORITER
1. Shoji Hamada, japansk1950-tal, 65 000:- Köptes ursprungligen på en NK-utställning 1964. Hamada är en av 1900-talets mest betydelsefulla keramiker. Jag gillar den strikta formen och hans typiska stiliserade motiv med bambu och växter som han fick fram med hjälp av vax.

2. Axel Salto, danskt 1950-tal, 42 000:- Denna göts och serietillverkades i olika glasyrer. Stilen heter ???????? egentligen föredrar jag hans mer våldsamma ???? med de är svårare att hitta. Och den enda jag hittat sålde jag. Det var den finaste jag nånsin haft.

3. Kylliki Salmenhaara,finskt 1950-tal, ej till salu. Arabias konstnärer var oerhört fria, till skillnad från dem på Rörstrand och Gustavsberg. Och Salmenhaara Var en av de bästa, hon jobbade med ytan på ett fantasiskt sätt. Det sägs att någon av hämnd eller avundsjuka stoppade rakblad i lergodstenen så att hon skar upp sina händer och inte längre kunde arbeta. Därför är hennes saker så sällsynta och därför är den här inte till salu. Den är från min egen samling.